We are back from tending to my MIL that I treassure so very much. She is one in a million and a person to really look up to!
She has taken a turn for the worse as the cancer treatement she is getting are not doing its job. This is so frustrating and draning and to see a woman of her caliber to be as ill as she is...that is just overbaring.
She has a lot of loved once by her sida at all times so that she never feels alone and we are all hoping for a miracle allthough we now deepdown inside she is too sick.
We have been sitting with her for the past week but today we had to take the train home to were we live wich is 85o km away. A tough decission but the boys needed to comme home and me and my husband needs to recharge our batteries to go back and be strong.
Today I´m blogging a few thank you cards to the very generous sponsors we had at the scrap-event I hosted the first weekend of September. All the participants signed the cards before I sent them of with the postman. Just to show how very thankfull I am that they all were happy to make the event so much more fun!
Nu har vi kommit hem igen för att ladda batterierna efter att vi varit uppe och visat vår kärlek och omtanke för pojkarnas fina farmor som är i trygga händer på sjukhuset och läget är under omständigheterna stabilt. Märker att livet inte fungerar som vanligt när man lever i ständig rädsla att något ska hända och vi har verkligen blivit varse om att denna hemska sjukdom råder man inte över. Maktlösheten man känner över att se denna underbara människa vara så sjuk är ortoligt svårt samtidigt som vardagen galopperar på som vanligt?! Jag vill dra i nödbromsen...skjuta ut mig........ta en paus...och spola tillbaka tiden till innan vi fick beskedet.
Läkarna och sjuksköterskorna är väldigt snälla och bra, tar sig tid att svara på frågor i den mån dom kan och tar väldigt väl hand om Farmor. Nu vill jag bara packa om och fara upp igen. Pappa A är så ledsen och jag önskar att jag kunde göra så mycket mer! Det är inte lätt att räcka till alltid. Vill tacka er alla för att ni bryr er så mycket om och lämnar värmande mail, kommentarer och sms, det betyder väldigt mycket ska mi veta!
Kände i alla fall att jag ville blogga alla tackkorten till våra supersponsorer vi hade på Nol-träffen...vågar blogga dom nu för jag vet att dom nått fram. Alla deltagarna har skrivit under med sina namn och dom som inte hunnit har jag skrivit i! Så tusen tack åter igen till alla 9 härliga sponsorer och till er deltagare för er sprudlande skapar glöd!!
Stor kram Lina